They call me futurewoman

hejhej!

igår var nog den sämsta dagen i mitt liv. jag ska berätta varför. jag vaknar upp hemma hos älsklingen och försöker få upp henne ur sängen, det tar en jävla tid men till sist är hon äntligen uppe. När vi går ut genom dörren går det inte att andas med tanke på att det var ca 35 grader utomhus och vi skulle in till stan. vi båda går och klagar på hur varmt det är och att vi egentligen skulle behöva gå och bada men våran plan var att luncha med erica. Bussen var så varm att jag nästan dog. på riktigt alltså. jag och älsklingen svettades som grisar och allt var bara jobbigt. när vi väl är inne i stan så smsar erica och säger att hon är sen. aja tänkte väl vi och går runt lite i affärer. när erica kommer går vi och käkar lunch. det var jättetrevligt. men efter lunchen blev alla otaggade och det var så varmt så vi visste inte vad vi skulle göra härnest. Men vi bestämmer oss väldigt spontant för att åka till skansken. men mitt framför våra ögon går färjan. suck.. och jag hade lite bråttom så jag hann inte ta nästa färga för att jag skulle till landet. vad skulle vi göra nu tänkte vi? jag kom på en massa förslag men ändå så gick vi bara omkring helt blöta och utslagna. vi köpte glass och sen fick vi varsin gratis påse. När vi hade varit i stan ett tag bestämde vi oss för att åka hem. utslagna som vi då var. vi åkte till gullmars för att släppa av jossic. erica tog tunnelbanan som kom medan jag stod kvar och kramade min älskling. sen började jag gråta. gråta över att jag faktiskt itne kommer få träffa henne på ca 3 veckor. ja, sen när det var dags att säga hejdå på riktigt klarade jag inte av det. för så fort jag satte mig på tunnelbanan började jag storgråta. folk stirrade konstigt. he-he. när jag kom hem var det bråttom, jag skulel packa ner allt jag behövde till landet och sen gå till bussen. När jag var klar var det ca 20 mintuer kvar tills bussen gick och det var ju skönt eftersom bussen ligger 5 min ifrn mig. men jag tänkte, det är väl lika bra att gå nu. så jag gick, och gud vad varmt det var. och där gick jag, med 3 tunga väskor, svettandes och rödgråten. när jag väl kommer fram till busstationen är det 10 min kvar tills bussen skulle gå. skööönt tänkte då jag. efter 20 min ringer jag mamma:

- Hej mamma, bussen har inte kommit än.

- men åhhh, men du sitt kvar där tills bussen kommer så hämtar jag upp dig på någon busstation.

- MEN HUR SKA DU KUNNA VETA VILKEN BUSSTATION JAG GÅR AV VID OM DU HAR GLÖMT MOBILEN HEMMA?!

- jajuste...

- M!

- nu blev det ju lite jobbigt.. men du, gå av älsjöstation så kommer jag och hämtar dig där.

- men hur vet jag när du kommer?

- jag kommer nog typ kvart över.

bussen var ca 25 minuter sen men den kom. när ja väl var framme i älvsjö så satt jag och väntade på min mamma i ca 20 minuter. när hon väl kommer så börjar jag gråta. 

- men sluta nu! nu har jag precis fått semester! FÖRSTÖR INTE DEN NU!

- men... snyft.. vet du... snyft... vilken... snyft... dåligt dag.. snyft.. jag har haft... snyft...

- det spelar ingen roll!

sen var det att sitta i bilen i en timme, dödshungrig och rödgråten... det var en härlig dag. he-he-he.

/ F